Nu har jag vinkat hej då till Calle och Yelverton och fällt några tårar i bilen. Oj va blödig man blir när man är mamma. Annars känns det skönt att äntligen vara på väg. Jag ser fram emot en rolig och spännande resa.
Sista simhoppspasset är gjort och snart bär det av till Singapore och Shanghai! Träningen har gått jätte bra efter mina katastrofpass förra veckan. Yelverton har fått följa med eftersom han har sommarlov från dagis. Han har lekt, ”tränat”, gjort kullerbyttor och sprungit i Våxnäshallen eller badat vid bassängkanten samtidigt som jag har tränat. Det har fungerat jätte bra mycket tack vare en hjälpsam mormor! Nu är all träning gjord och det ska det bli jätte skönt att äntligen komma iväg.
I dag gick träningen äntligen bättre efter två riktiga skitpass. I går var jag så arg att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Hopptornet var fullt av barn från sommarlägret på Sundsta så det var inte läge att släppa ut ilskan. Det är alltid så svårt att acceptera ett dåligt pass när man är mitt uppe i det trots att man vet att det kan vara så ibland och att det kommer bli bättre. Men nu känns det som sagt bättre. Det är alltid viktigt att få några bra pass innan man åker på mästerskap.